Personligt

IMG_2717När jag var liten var jag en bokmal och tyckte mera om att läsa böcker än att röra på mig. Jag var rädd för vatten. Jag hade troligtvis dragit vatten i näsan ordentligt någon gång.Ingen fick tvätta mitt hår. En gång kom mina storasystrar med mig till bastun och tvättade mitt hår med våld…

Att lära sig simma kändes lika svårt som att lära sig att flyga.

I något skede började vi gå till simhallen regelbundet en gång i veckan med familjen. Det var roligt att plaska, bara man inte fick något vatten i ansiktet.

Jag minns inte när blev det mindre viktigt att inte få vatten i ansiktet. Så brukar det gå när barnet får gå till simhallen regelbundet. Men jag minns att jag lärde mig att hållas på ytan när jag var 11 år. Att simma på riktigt lärde jag mig på högstadiets simlektioner. Jag är sådan att om jag gör någonting, så gör jag det ordentligt. Så fick jag redan i högstadiet visa exempel åt de andra eleverna hur man ska simma.

Jag har alltid tyckt mest om att simma i öppet vatten. De enda simtävlingarna som jag har tagit del i har jag simmat i öppet vatten. Efter det har det varit lätt att börja öva triathlon.

Jag hade svåra smärtor i min rygg när jag var 24 år. Läkarna beordrade värkmedicin och vila – en katastrof för en musikstuderande som förberedde sin slutexamen! En läkare hade ändå klokare tankar: Han beordrade mig till konditionssalen. Det kändes som min sista möjlighet och så började jag gå till konditionssalen. Min första konditionstränare gjorde ett program åt mig och sa att han har aldrig träffat en mera cynisk konditionssals besökare än jag. Det var inget under för jag var inte alls intresserad – jag bara måste för att få ryggen i skick.

Som en samvetsgrann flicka gick jag till konditionssalen. Om jag höll upp för en längre tid kom ryggsmärtorna alltid tillbaka. Den enda orsaken för mig att träna var att undvika smärtor.

Konditionssals träningen blev min favorithobby först mycket senare när jag fick bra sällskap. Vi fick en baby och i samma veva brann simhallen ner i vår by. Det var skönt att komma hemifrån så  jag tog bebisen med och gick till konditionssalen. Ett litet knyte var en bra tilläggsvikt ännu flera år därtill. När knytet lärde sig prata sa hon en gång: ”Mamma, du behöver inte fråga om jag vill till konditionssalen eller inte. Jag vill nog alltid!”

Senare blev det så att jag började gilla konditionssals träningen i sig. Det var ungefär vid den tiden då jag började studera som Personal Trainer. Träningen ger en varm känsla i hela kroppen och det är roligt att bli starkare när musklerna växer. En bra muskelkondition hjälper att orka bättre i vilket som helst arbete. Jag minns knappt den tiden när mina muskler var så svaga att jag hade ont i ryggen.

Raili Bergqvist

PT, Simlärare